Petra Bengtsson

2012-06-08 ♥ 11:53:57 Om mig Kommentarer (0)
Mitt namn är Petra, jag är 18 år och brinner för hästarna. Förutom hästarna så går jag fortfarande i skolan och börjar snart sista året på IT-media programmet, ett stort intresse är då också fotografering.

Mitt hästintresse började väldigt tidigt då min mamma har haft häst hela sitt liv och där trillade jag också såklart in på ett litet hörn som liten. När jag var 5 år började nog mitt hästliv på riktigt då vi flyttade till våran första egna hästgård.
Jag började rida på ridskola när jag var 6 år gammal, och med hjälp av min mamma red jag också hennes första ponny Prinsen som idag är 30 år och fortfarande kvar på gården. Året jag fyllde 6 fick jag också mina första riktiga ponnyer, två busiga shettisar som var mer heta än snälla små barnponnyer. 


Prinsen och jag.

Sen dess har det rullat på inom hästarna, jag red på ridskola i några år och år 2007 föddes våran första fölunge och också min första häst, Gizma. Hon var ett kaxigt litet stoföl som jagade folk ur hagen, försökte sparkas och stegrade mot än. Men när hon var ett år så ändrades hon helt och blev en helt underbar häst, jag borstade och myste med henne nästan varje dag sen hon föddes tills hon var två år. Vi började på lite inridning och här började jag också med Natural horsemanship lite smått för första gången. Vi fick en enormt bra kontakt och var som två bästa kompisar. Sorgset nog så dog hon väldigt ung, 2½ år gammal bara av oklar anledning men jag är oerhört tacksam för de åren vi fick tillsammans då jag lärde mig väldigt mycket på denna underbara häst. 


Gizma - 2 år.

Vi tittade efter ny häst och redan dagen efter visade mamma mig en häst på nätet som hon hade suttit och kollat på länge och tänkt - en riktig "Petra häst". Och så blev det också, mamma och två kompisar till henne åkte ner till Holland och hämtade hem ett Friesersto på 4 år, Tea. Hon var ett litet tunnt sto och när hon kom in i boxen visade hon snabbt upp en mycket underlig sida, hon var rädd och blev väldigt osäker om man kom för nära eller gick in i boxen. I hagen försökte hon undvika oss så mycket som det bara gick. Hon var en häst utan någon som helst personlighet, hon var rädd för oss människor, hon var som "en i mängden" bara. 
Jag började träna mycket från marken med henne, arbeta upp ett förtroende och det tog några månader. Man började kunna se en personlighet bakom denna osäkra häst och för varje vecka som gick blev hon säkrare och säkrare och började söka sig till mig. Efter ett halvår började vi också rida lite, hon var en helt underbar häst! Min största dröm! Hon var efter ett halvår, en säker häst, en häst med en personlighet, en häst som kom gnäggandes i hagen när man kom ut och en väldigt glad häst! Vi arbetade väldigt mycket med Natural horsemanship och hon var riktigt duktig!


Tea och jag.

Tyvärr skulle såklart inte denna lyckliga saga få ett lika lyckligt slut.. Efter cirka 7 månader började hon visa att det inte var något som stämde och efter allt arbete och tid jag hade lagt ner på denna diamant så kunde jag henne in och utantill. Vi gjorde allt för att hitta vad det var som stod tokigt till, kotknackare, veterinär och mamma masserade och försökte hitta. Vi lät det vänta lite då ingen kunde hitta något men det blev värre och värre, tillslut kunde hon gå ifrån att hoppa på tre ben till att kunna gå perfekt två sekunder senare. Vi åkte återgien till kliniken med henne, de letade i cirka 3-4 timmar tills de hittade felet. Allvarlig spatt i båda bakbenen.. Veterinären sa att det absolut inte fanns någon framtid för denna hästen och så blev det också, hon fick gå på sitt sista sommarbete med sina kompisar tills det var dags att somna in. Efter den mörka historia hon kom ifrån är jag också väldigt glad över att hon för första gången efter 5 år kunde lita på en människa och leva livet som en glad och lycklig häst! Hennes historia kan bli lång, och det hon upplevde i Holland är en historia för sig men jag vet att hon hade det bra hos oss.
Tea är en häst som jag än idag kan börja böla över, jag lärde mig så sjukt mycket på denna rädda häst som sen blev min dröm! Hon var genomsnäll och hon litade på mig till 100 procent, denna saknaden är stor och den största i mitt liv.


Martisse och Tea på sitt sista sommarbete ihop.

Efter häst nummer två inom loppet på något år kändes det tungt att behöva leta efter en ny häst, då livet utan häst samtigit inte fanns på något av alternativen. Vi mejlade på några svarta skönheter men av en slump kom vi in på en sida där de hade flera Frieserhästar till salu. Mamma hittade såklart ännu en "favorit" och jag någon helt annan, men även denna gången så fick det bli den mamma tyckte vilket jag är glad för idag, Brea.


Brea och jag.

Idag bor jag på två ställen, hemma hos min pappa i ett litet samhälle och hos min mamma på våran egna hästgård med totalt 11 hästar på gården, därav 9 är våra egna. Jag rider Dressyr men inslag av Barockridning samtidigt som jag arbetar för att få en bra relation med mina hästar på ett så naturligt sätt som möjligt.

Här på bloggen skriver jag om mina vanliga dagar i stallet, träning med mina hästar och annat som rör sig runt hästarna och hästar!

RSS 2.0